katherines

 Just nu tar Peter & Jag steg för steg mot vårat gemensamma MÅL. Det är stora kliv framåt i livet, det betyder föränding i boende och ort. Det är spänande. Ena sidan livet ler mot mig och livet för mig framåt. Och andra sidan förs jag tillbaka till mig själv och något jag varit väldigt trygg med länge.

Har ni tänkt på att vi har mycket att glädjas över.

Jag tänkte just på mitt Första möte med Indien och Mombay(Bombay),
 Mombays slum i gryningstimmen, stanken från döda kroppar som lastas upp på flak med djurkadaver, Precis landat med flyget från London, där det råde julefrid. Hade sovit på lyxhotell i London natten innan pga snöoväder så bjöd SAS mig på Lyxhotell och Britisharway biljetter till Mombay. Jag såg hela London i Juldecorationer som slog mig med häpnad. Julgranen var så vacker i hotellet. Frukosten var gigantiskt. På rumet hade jag bubbelbad och hur fint som helst. Sedan steg jag på Brittisharways flyg, direkt flyg till Mombay. Tre rätters meny, välja mat rätt själv, drycker i överflöd och ett helt kitt med tandborste, filt, rengöringsduk, tandkräm, nack-kudde m.m delades ut. Man kunde välja film, surfa på nätet m.m. Helt sjukt lyxigt. Så landade flyget. Steg av ute i helt förorenand luft, smuttsigt överallt, djurrusande nära flyggplatsen. Väl inne på flygplatsen möttes man av K-pistar, som var riktade mot människor i massor som försökte ta sig förbi, en smal gång gick mellan massa uträkta armar. Stanken vid ca 3 på morgonen var förfärlig. Det jag sett innan jag landade var kilometer efter killometer med kåkbostäder som såg ut att vara belägna på en soptipp och byggda med papper, metall, träskivor och annat skräp. De var i bland två våningar som såg ut att falla samman om vinden hade tittat förbi. Missären var gigantisk från min synvinkel. När jag sedan fördes i TuckTuck moped genom Mombay som hade ett märkligt dis av avgaser och smutts. Riktigt jobbigt att andas för mig fick sätta skarfen runt munen. Såg massa saker ligga efter vägarna, utanför välpolerade fasader. Jag såg att det var mäniskor, djur och skräp i en röra. Sedan såg jag döende mäniskor, riktigt plågade, som hade ohygligt ont. Sedan dök en flakbil upp, vi satt fast i trafiken och killarna i flakbilen gick ut och tog upp avldana mäniskorskroppar, det låg redan döda djur kadaver på flaket och en del mäniskokroppar, sedan kastade de upp ytligare något djur. Doften var fruktansvärd, känslan var så brutalt smärtsam, det var som livet, överlevnads adrenalin for rakt igenom min kropp, tyvärr vart jag också tvär förbanad, vissa hus hade guld deckor, riktigt guld, med vakter med k-pister framför ingångarna, där stod lyxbilar, var oaser i grönska och vackra fontäner. Mäniskorna som bode där levde i sånt överflöd att man baxnade. Kontrasternas land. Jag kan hålla med. På det hotell jag kom till hade dom prostituerade som satt finklädda och väntade på kunder på natten.
Jag kommer aldrig glömma vad jag såg den natten. På dagen var det en rörig stad med hur mycket avgaser som helst men inga lik, inga döda djur, inga sovande djur eller människor, skräpet var borta från éntreerna. Med häpnad såg jag en färglad levande stad i rörelse, men nattens bilder gav mig två saningar om Mombay, troligen finns det massor av verklighets bilder från den staden, för den tycks vara kontrasternas stad...