Bara måste få ur mig lite...

Min vännina dog 1:advent, hon vart 36 år. Hennes dotter 5 år har nu flyttat från sitt hem, sin stad, sitt dagis, sina vänner och sina släktingar. Hon bor nu hos sin pappa, som hon har hälsat på tidigare men aldrig bott hos. Hon bodde med sin mamma från födseln... och dom bode långt från pappan.

Hur det känns nu för mig, inte bra för jag vet historien, men samtidigt var det här min väns önskan så ok, hoppas de går bra.

Till och med prästen bad han att ta ansvar och ta hand om sin dotter ordentligt under begravningen.

Att begravningen vart försenad och att de kom in han och dottern ca 15 minuter efter utsatt tid för cermonin, gjorde inte mig glad alls! Alla satt tyst och väntade, väntade, väntade...LÅNGA MINUTRAR...

Om jag bara kunde radera allt jag vet och hört, sett... Men nix... Går inte...

Jag hoppas dottern berör hans hjärta så en förvandling sker till ansvarsfull och empatisk, vi får se...