katherines

 Hittade foton som min syster scanat in och sänt mig!
 Här är min Farmor Marry & Min Farfar Olle Eriksson, dom finns ju inte längre i livet, men vad kul att ha bilder och roliga minnen av dom. Min farmor var den sista av min mor/far föräldrar som dog. Farfar var den första som dog av de fyra biologiska mor/far föräldrar.

 På bilden farfar & farmor dom som bubblar är min mamma & Pappa.

Farfar var speciell för mig, han hade så speciellt utseende, blåögon och riktigt mörkt hår, han kunde tända eld på sin tumme, lekte med elden och sinna händer. Men framför allt var det reserna till Västkusten, deras husvagnsboende på div platser som jag mins. På västkusten brukade farmor/farfar, pappa, min faster min farbror åka på semmester till alla vid samma kamping, dom i husvagnar, min familj i tält. Men villka minen! Dom dök och fiskade, på så sätt fick vi mer mat. vi var inte rika. Sedan gick vi på aktioner för det älskade farmor... Hon älskade gamla fina saker och turlåder.
 Min mormor i röda fotöljen, pappa bakom med min farmor...
Oftast fick jag hennes turlåder, hon gav mig massa saker, tyvärr gav hon inte de andra kusinera osv lika mycket så jag vart den de andra vart svartsjuk på. Jag älskade farfar & farmor. Och dom älskade mig...

 Farmor var brutalt frisråkig, hon hade med ett foto på min mormor vid en skulptur med jätte snopp, där mormor var skinerad och farmor skrattade, från Danmark, den visade farmor mig på min mormors begravning med villd förnöjsamhet. Jag bara skratta och sa att den bilden kanske inte är så passande just nu... Hon älskade snygga män, min farmor uppskattade verkligen män och min första tonårs kille jag hade med på en fest nöp hon i rumpan och sa
" synd att jag inte är yngre, vilken gobit" Jag skratta så jag storknade när han viskade "din farmor nöp mig i rumpan och flurtade"... Men mest mins jag pudlarna, antika sakerna köpta på loppis och aktioner, deras ordentliga hem, godiskålen där jag fick godis oftare än alla andra.

Min farmor pratade och var en varm smart kärleksfull person som inte passa in i en fyrkantig låda. De var fantastiska hantarbetare både farmor & farfar. Broderade var en sak båda gjorde farmor virkade och stickade. Morfar sitter med farmor/farfars hund Buddi, jag är lilla tjejen längst fram i ljusa byxor, min pappa i blåtröja mormor håller i min syster Anette mamma sitter framför min farfar vid dörren till husvagnen!

Det är rätt synd förr när jag var liten umgicks vi i släkten. Allihop. allt från mormor, morfar, farmor, farfar, fastrar, farbröder, kusiner, min familj.
 Mamma Kersin, Pappa Berry, Syster Anette och Jag Katherine med vindskyddet i armarna på Västkusten...
 De var ofta som vi samlades, som barn var det jätte fördel att se alla som man var släkt med, det gav inblickar, insikter och förståelse.

 Som exempel min pappas sida har dyslexi, det hade var och varanan oavsett kön, mer eller mindre utbredd skala på dyslexin. Vad alla också hade var en kvickhet, tänkte snabbt, vi hade rätt många atletiska i familjen, de kom från farmors sida...Hantarbete hade jag fyra mor/ far föräldrar som var jätte duktiga...Mina kusiner visade sig också va duktiga på hantarbeten, många atletiska, snabb tänkta och kvicka.
 Min pappa Berry min mamma Kerstin och hennes hund Kickan.

Jag tänker ofta på hur det är nu för tiden. Man träffas oftast inte i flera generationer, man vet inte hur de andra är eller vem man fått vad från, eller hur duktig man kan bli. När jag såg mina släktingar vara så duktiga på så många saker så tänkte jag, åh jag är ju också bra på de där sakerna, hmm jag kanske kan bli lika duktig som dom. Och när dom då sa till mig som barn att jag nog skulle bli bättre än dom då fick man ju glöden och glädjen att försöka.

Dyslexin pratades det inte om, men det slank fram mer och mer, ingen viste riktigt vad den var och varför vi var dåliga på skriva. Endel hade mattematiska problem. Man hörde att problemet fanns men vad var det? Varför kunde vi kvicktänkta snabba i tanken inte skriva och läsa som andra? Varför? Var något fel på oss? Och i så fall vad?
 Jag & pappa!
När jag gick i 8:an (hade tvingats gå om tvåan och byta skola pga dyslexin) fick jag reda på att endel ärver dyslexi och kan därför inte läsa och skriva som andra att det finns dyskalkyl som är besläktad som gör att man inte kan matte på samma sätt som andra.
 Jag utan munspel i munnen min syster spelandes munspel...

Vad jag mer fick reda på var att man kunde vara mer begåvad än andra och ha utvecklat mer konstnärliga, atletiska och ett annat intelekt! Va? jag är inte dum i huvudet tänkte jag, Jag sprang hem till min kompis Marjo låna hennes telefon och ringde pappa, du är inte dum i huvudet vi har dyslexi det är bara skriva, läsa och ibland matte som vi har problem med, vi kan vara mer begåvade än andra.
 Min pappa som ung man...

Om jag mins det rätt så svarade min pappa" ja det förklarar ju en heldel saker och ting" Jag hade då berättat att redan 1932 hade första fallet av dyslexi faställts. sedan hade det visat sig att de som har det ärftligt fått andra gåver mer utvecklade... Min pappa blev Chef sedan, min faster utbilda sig mer och blev ordförande för sin bostadsförening, fler och fler i min familj blev egna företagare och brilljerar inom sina intressen.

Så familjen och historian är viktig.

Sedan har vi ju min mammas föräldrar "mormor & morfar". Mormor/morfar/ Kickan(hund) & Jag!

Jag och mormor stod varandra så nära som två människor kan, vi brukade säja som Emil & alfred, du och jag mormor, ja du och jag katherine. Det betyder mer än vad det låter... Vi var super bundisar...
  min mamma Kerstin och min mormor Gunny...

Saknaden när hon gick bort var är enorm, bara tomrum... Man vet ju att en dag måste man ju skiljas åt, en dag dör den man älskar. Så är det ju. Men tomheten efter är nog värst. De vi hade har jag inte längre i mitt liv...
 Gunny & Ragnar Öhrn, mormor & morfar...

Morfar var ju nästan alltid där breved mormor, han spela schack, rökte pipa, mata fåglar, hjälpte djur, berätta sagor, gick skogspromenader, berättade om saker i livet. Han var väldigt begåvad hur duktig som helst på schack, duktig på göra fina tanpetar tavlor och duktig i trädgårdslandet, han läste en massa böcker och lysnade på nyheterna varjedag. Politiskt kunnig och sportintreserad om det gick hocky eller fotboll på Tv. Jag gillade dansa framför Tv fick höra på min farmors begravning att vi hade samma nöje på den punkten...

När Pappa & mamma skiljde sig började en ny tid med nya familje kostelationer, där jag aldrig kände mig riktigt hemma... Då var jag runt 9 år... Men det är en annan berättelse...